Hej igen!
Bara jag som smyger in en liten snabbis i bloggen. Det är konstigt det här. Just när man behöver er som bäst så är man själv sämst på att visa sin närvaro. Knepigt va?!
Livet hemma hos Bus är lite annorlunda än förut. Undertecknad hoppade på ett tåg för att ge sig av ut i stora världen. Hoppade av vid en hållplats som heter Grubblarnas dal och där är jag fortfarande kvar i väntan på att köpa en biljett som tar mig vidare.
Busarna har börjat skolan igen som alla andra skolbarn i Sverige. Lillebror har börjat tvåan och storebror sexan.
Själv försöker jag att få nån ordning på tillvaron. Det går lite si och så men jag tror nog att med lite tid och tålamod ska det nog gå vägen. Lite konstigt att tillbringa sin vardag i lägenhet då man är van att vara ute och påta på i trädgården. Men men...sånt är livet och som jag skrivit många gånger förr. Livet är nu.
Nu finns det säkert en och en annan käck läsare som tänker...att man får ju skylla sig själv, att man har valt det här själv. Så kanske jag också har tänkt förut. Nu har jag dock en helt annan erfarenhet av det. Ibland så händer det bara å det kan man inte rå för hur mycket man än försöker att streta emot. Men men som sagt. Fortfarande står jag kvar i Grubblarnas dal och väntar så om det är nån som har vägarna förbi så kom gärna in... (förresten, det ligger inte så fasligt långt från Dorro :P )
Må så gott alla fina vänner i bloggvärlden. Jag saknar er <3
