Jag har fått en utmaning av Strömma. Det är en Citatstafett-Ordspråksstafett.
Utmaningen startade hos Petunia om jag förstått rätt.
Petunia skriver: Reglene er som følger: Jeg sender stafettpinnen videre til noen blogger som jeg oppfordrer til å lage et lite innlegg med et sitat eller ordtak og med et bilde som illustrerer dette ordtaket/sitatet. De som får stafettpinnen og tar oppfordringen, gir stafettpinnen videre til to nye personer. Alle som er med linker tilbake til dette innlegget her hvor jeg lager en oversikt over alle bidragene! Husk å gi meg beskjed når dere har postet et sitat-innlegg!
Det ordspråk/citat jag har valt är följande:
Sörj ej det du saknar utan glädjs åt det du har
Motiveringen till att jag valde just det är att jag absolut behöver tänka på innebörden av detta lite mer. Jag tror bestämt att jag har blivit hedersmedlem i missnöjeskompaniet. Någon som känner igen sig?!
Om man verkligen öppnar ögonen och ser på det man faktiskt har så måste man nog komma fram till att man ändå är ganska så rik.
Mina tre hjärtan, en symbol som jag vårdar ömt inom mig. Först var det ett, sen två och nu är det ju tre.
Jag har lyckan att få vara mamma till mina två busar och sambo till min bättre hälft. Mitt i allt vardagstjat och gnat så glömmer man ofta bort att man har denna rikedom.
Liten Bus och mamma tjusas. Lycka!
Två snyggingar som spanar efter fiskar. Lycka!
Förutom triss i grabbar så har jag ett fast jobb, en skapligt bra utbildning, ett hus, min övriga familj, ett antal goa vänner både irl och bloggisar och en himlans massa andra saker som absolut ska bidra till man ska känna sig nöjd och lycklig...Ändå klagar jag ofta, både på det ena och det andra. Hur svårt kan det vara egentligen? Dags att vara lite mera nöjd kanske?
Kanske också dags att komma till ett erkännande att jag inte kan förändra världen, andra människors agerande och allt det tråkiga som sker omkring en ibland. Som sagt...hur svårt kan det vara? Ganska så svårt skulle jag tro men det borde ju iaf vara värt några försök.
Jag tänker fuska lite med utmaningen och lägga ut ett till citat. Det hör liksom ihop om att vara på jakt efter något...
Utmaningen vill jag skicka vidare. Den går till Luran (du har säkert lite tid, eller?!) och Anette (i Edinge). Dessutom så skickas den även till Tekla Maräng. Jag ser med spänning fram mot vad ni hittar på.
Kram till er alla.