Va???

Nu när kära sambon är ute och fiskar så ska jag passa på att skvallra lite om honom (tänk om han visste det).
Jo...innan jag började blogga för ungefär ett år sedan så var jag helt övertygad om att blogga gjorde man om man inte hade nåt annat vettigt för sig, saknade kompisar eller inte hade något socialt liv...(snacka om förutfattade meningar).
Av någon underlig anledning så började jag också blogga och det blev som ett gift, ett måste som var väldans svårt att slita sig ifrån. Nu har nyhetens behag lagt sig och bloggtiden har kortats ner en aning ;O)
Många inlägg har det blivit, över 200 stycken om jag minns rätt.

Nu undrar ni nog var min käre sambo kommer in?
Jo, som ni kanske läst tidigare så var jag till Dorotea och skulle träffa Luran igår och innan jag åkte så kändes det lite pirrigt. Min sambo sa helt plötsligt att när man läser i min blogg så tror man att det är någon annan som har skrivit den, hmmm.
Vad menade han med det ??? Jo han tycker att det är lite förskönat det som skrivs i min blogg. Va? Nu ska jag ju iväg och träffa Luran, tänk om jag har lurat henne om vem jag egentligen är. Ve och fasa!!!

Vet ni en sak? Jag måste nog erkänna att han har nog faktiskt rätt i det (nu blir han nog stolt när han smygläser bloggen nästa gång. Jag erkänna att jag har fel och han har rätt???) Jo men det är ju faktiskt så, fniss.
För fy tusan vad jag skulle tycka att det vore tråkigt att visa bilder på all smutstvätt, obäddade sängar, busarnas leksaker som ligger spridda över hela huset samt att visa youtubeklipp som lyckats fånga mitt taskiga humör.
Nej ni. Vet ni? Jag är riktigt glad att man kan ta sin kamera och gå en sväng och fotografera saker som man tycker om och hellre visa dom och kanske hellre riskera att försköna vardagen lite. Någon som känner igen sig, skratt?

Nu är det kudden som gäller, busarna har erövrat sängen så det blir nog till att röva till sig en annan sovplats. Kram på er.

ps kära sambo. Du är bäst tycker jag, så det så.